Teknik & tips


Skräddarsydd vindruta

I alla år har vi kalla och våta suttit i vinddraget och sjöstänket när vi seglat mot vinden, men i fjol började vi fundera på att skaffa oss en vindruta. Den sarg av teak som fanns på rufftaket på vår Schelinkryssare, s/y Onyx, avsedd som fäste för en spray hood, borde kunna användas för en vindruta, antingen genom att formen på sargen modifierades för att passa vindrutan eller genom att vindrutan formades så att den passade till den befintliga sargen.



Sargens utseende framgår av den första bilden. Det egendomliga stativet som grenslar sargen har skyddat kompassen, som står på rufftaket, mot storseglet när detta släppts ned för att bärgas – den funktionen skulle inte behövas med vindrutan på plats. Stativet kunde därför tas bort. Kompassen kunde däremot stå kvar på rufftaket även om placeringen framför vindrutan skulle innebära vissa nackdelar.

På bilden ser man också att de två fallvinscharna skulle komma att stå alltför nära vindrutan – de måste flyttas en bit bakåt.

Efter en hel del funderande valde jag att anpassa vindrutan efter sargens form. Med hjälp av överblivit material från den reparation av däcket som jag tidigare beskrivit på vår hemsida – Epoxi laminering 275 A, Härdare 275 B och glasfiberväv från Nils Malmgren AB samt distansmaterial, polyvinycell från Sea Sea, gick det lätt att malla av sargen helt exakt. Jag fäste först med hjälp av dubbelhäftanden och vanlig tejp en remsa av polytenfolie över sargen. Blandade därefter en sats av laminat och härdare samt penslade fast två lager av glasfiberväv ovanpå den av folien skyddade sargen. I den ännu våta epoxin tryckte jag fast distansmaterialet och lät därefter det halvgjorda arbetet stelna. Efter något dygn var det så stadigt att ytterligare två lager av glasfiberväv kunde penslas på toppen av det hela. Glasfiberremsorna och distansmaterialet hade klippts i skurits till i mindre bitar som tillsammans hade ungefär samma form som sargen innan plastningen började.



Paketet lämnades därefter att stelna. Det bör observeras att härdningen tar mycket ång tid om temperaturen är låg. Under alla förhållanden bör man välja dagar när den ligger över 15 grader.

Distansmaterialet är nödvändigt för stadgan – mallen måste ha en viss tjocklek för att bli styv.

Efter härdningen lyftes mallen bort och putsades till något med kniv och rasp. Den var nu klar och hade det utseende som framgår av den andra bilden.

Med mallen i handen beställdes nu vindrutan. På grund av den böjda formen kunde den inte tillverkas av härdat glas varför Makrolon, polykarbonat, valdes för rutorna. Efter en lång väntan och en hel del tjat – lägg aldrig beställningar på båtarbeten på våren – levererades vindrutan och kunde skruvas fast på sargen. Som framgår av den tredje och fjärde bilden är passningen perfekt.

Vindrutans lodräta höjd över däck är 40 cm – den är över huvudhöjd när man sitter och man ser över den när man står upp i sittbrunnen. Den lutar 30 grader bakåt. Rutan och infästningen med träskruv är mycket stadig – den ger ett bra stöd för handen när man stiger upp på däck från sittbrunnen.



Jag betalade SEK 6 000:- för vindrutan. Om detta var dyrt eller billigt har jag inte undersökt. Makrolon är mycket starkt men har svagheten att lätt repas. Rutorna är lätt att byta för en överkomlig kostnad.



Rutan skyddar utmärkt mot vind och stänk. I gång mot vinden är det alldeles stilla i främre delen av sittbrunnen bakom vindrutan. Där är det också alldeles torrt, stänket över rutan landar först vid storskotsskenan. Bakom den sitter i vårt fall dock vanligen endast autopiloten.

Mallen har jag tillsvidare sparat – någon annan kanske kan använda den för sitt vindrutebygge.

Curt Norstedt