Teknik & tips

Reparation av delaminerat fördäck på
s/y Onyx
Text och  bild: Curt Norstedt

Det är inte ovanligt att däcket på Schelinkryssare, liksom på andra glasfiberbåtar, med tiden delaminerar, vilket har skett om däcket tydligt sviktar, när man stiger på det. Fenomenet uppträder vanligen mitt på fördäcket där spännvidden och därmed påfrestningen är störst.
Vanligen kan man på ett ungefär avgränsa det delaminerade området genom att knacka på däcket, t ex med ett mejselskaft. En dov ton indikerar delaminering. Det låter "tomt".

För att vara lätt, starkt och samtidigt styvt är däcket uppbyggt av ett sandwich-laminat. Ett övre skikt av glasfiberplast ungefär 5 mm tjockt, ett undre skikt av glasfiberplast ungefär 2 mm tjockt och däremellan ett distansmaterial av balsaträ eller skumplast 10 mm tjockt. Det övre skiktets tjocklek bestäms av att det måste tåla slag och stötar, medan det undre som sagt är mycket tunt. På det undre lagrets insida är vanligen en matta för isolering klistrad med kontaktlim.


En del av träet hade ruttnat till en blåsvart smet.

Vid tillverkningen av däcket, plastas det övre skiktet i formen.  Därefter trycks distansmaterialet fast i den ohärdade plasten och slutligen plastas det undre skiktet på distansmaterialet. De tre skikten är således fast förbundna med varandra vilket är nödvändigt för att konstruktionen ska vara styv. När däcket blivit delaminerat har det undre eller övre skiktet släppt från distansmaterialet.

Delamineringen kan ha olika orsaker och kan uppstå såväl på båtar med balsaträ som med skumplast som distansmaterial. Men vanligen beror det på att vatten läckt in. Med balsaträ uppstår en komplikation. Distansmaterialet ruttnar och omvandlas så småningom till en smet.

Om delamineringen är avgränsad till en del av däcket kan skadan lagas. Det övre eller undre skiktet av glasfiberplast sågas ut och lyfts bort. Det skadade distansmaterialet rensas ur, nytt distansmaterial limmas in varefter locket av glasfiberplast limmas på plats igen. Fogen fylls med spackel.

På min båt har sedan många år ett har ett område på knappt en kvadratmeter av fördäcket varit delaminerat. Vatten hade redan på 1970-talet läckt in igenom en spricka i laminatet framme vid ankarluckan. I våras tog jag mig slutligen samman och reparerade delamineringen med handräckning till och från av en av mina söner.
Jobbet var tidsödande men inte svårt. Det fordrar dock eftertanke och planering. Jag valde att öppna däcket underifrån, varför reparationen är helt osynlig på ovansidan.
Så här i efterhand bedömer jag det också som lättare att arbeta från undersidan, eftersom däckets undre plastskikt är tunt. Det skulle antagligen ha varit för ömtåligt för att kunna användas som underlag för reparationen. Därtill kommer att fogen på undersidan är lätt att dölja under isoleringen. Arbetsställningen är dock ofta minst sagt obekväm.

Jag valde att arbeta med epoxi som visserligen fordrar stor noggrannhet vid tillblandningen och är kletigt men som annars är lätt att använda både för laminering och som spackel.
Epoxi är mycket starkt och har dessutom fördelen att inte ha någon som helst lukt. Materialet köptes av NM Båtepoxis representant, Epotex Säljservice i Skogås där Gunnar Swärd villigt och kvalificerat gav råd (se adress nedan).
Distansmaterialet Divinylcell köptes av Sea Sea Båttillbehör AB, men det finns också på andra ställen, till exempel hos Erlandssons Brygga.

Genom provborrningar fastställdes att ungefär 0,75 kvadratmeter av fördäcket var skadat. Balsan var rutten. Isoleringsmattan slets bort, varefter området skars ut från undersidan med en vinkelkap som ställts in på ett djup av en halv centimeter.
Jag bedömer att området också skulle ha kunnat huggas ut med stämjärn. Det undre plastskiktet är som sagt tunt.
Den lösgjorda skivan kunde nu med lite bändande lyftas ut som ett lock tillsammans med balsamaterialet. Som framgår av den bifogade bilden var synen inte vacker. En del av träet hade ruttnat till en blåsvart smet. Plastlocket, däckets undersida, bedömdes vara allt för bräckligt för att återanvändas, varför en ny skiva plastades med Laminering 275 A blandad med härdare 275 B och ett lager glasfibermatta Sorit 3 mm.
Enklast sker detta direkt på ett ark stadig polyeten utlagd på ett plant golv. Efter ett dygn kunde den härdade, nya skivan sågas till efter den gamla.
Här ska nämnas att epoxi kräver en speciell kvalitet av glasfiber. Det går således inte att använda den vanliga typerna av matta och väv avsedda för polystyren.

Undersidan på däckets övre plastskikt skrapades ren från balsarester varefter den slipades med grovt sandpapper. Så fick all fukt torka ut under ett par veckor.

Som nytt distansmaterial valde jag Divinylcell 10 mm med tätheten 60 kg per kubikmeter. Materialet levereras i skivor på en kvadratmeter monterat på gles glasfiberväv. Distansmaterialet skars till för att passa hålet med den utsågade skivan som mall.

Så börjar den fas av arbetet som måste planeras noggrant. Spackel 206 Lätt blandas med Härdare 207. Nu måste det gå fort, inte för att det utstrukna spacklet härdar särskilt fort, utan för att spacklet tar värme i blandningsburken och börjar stelna efter en halvtimme. Det är således klokt att blanda mindre mängder ett par gånger under arbetets gång i stället för att starta med hela satsen direkt. Schabblar man från och med här och tills alla bitar är på plats blir det besvärligt.

Spacklet är tixotropt och mycket lätt att arbeta med, även uppåt. Ett lager appliceras med spackelspade på alla ytor, på den undre skivan, på distansmaterialets båda sidor och på undersidan av däckets övre skikt. Distansmaterialet läggs på den undre skivan och kakan trycks upp i hålet mot undersidan på däckets övre skikt. Spacklet häftar visserligen så bra att alltsammans förblir hängande, men för att garantera god vidhäftning måste kakan stämplas fast med stöttor mot britsarna i förpiken. Det behövs många stöttor, kanske upp mot 10 stycken, varför de bör kapas till i förväg.
Spacklet avger inga ångor men däremot är det inte alls bra att få det ohärdade materialet på huden eller i ögonen. Man måste därför skydda sig med glasögon och rätt typ av handskar.

Stämplingen måste ske med en viss eftertanke. Tar man i för mycket kan hela däcket lyftas till en puckel. Man bör därför lägga en ribba från reling till reling på fördäcket och kontrollera att däcket kommer på rätt nivå. Själv tyngde jag också ned det med par hinkar med sand.

Efter ett dygn har plasten härdat och fogen kan spacklas igen med en ny liten sats spackel. Efter ytterligare ett dygn täckte jag dessutom fogen med två lager remsor av Glasfiberväv 300 g Twill med samma Laminering 275 A och härdare som när skivan tillverkades. En ny isoleringsmatta kan limmas på plats och allt är därmed klart.

Jag verkar ha lyckats bra med reparationen. Däcket är stumt när man stiger på det och har ingen puckel. På insidan är reparationen så prydlig att jag tills vidare inte klistrat på ny isoleringsmatta. Det kan tänkas att jag som nybörjare missat något väsentligt – i så fall är jag tacksam för påpekande.

Med hälsningar

Curt Norstedt

Adress:
Gunnar Swärd
Epotex Säljservice AB
Svarvarvägen 10
142 50 SKOGÅS